- Allting börjar om..
Åkte in till salongen med tio tåget. Sen färgade jossan min utväxt och jag plockade ihop alla produkter och färg som jag måste ha med mig. Sen tog jag tåget hem vid 4 och snälla mamma kom och hämtade mig på stationen :)
Många tankar snurrar nu. Vill jag? Vill jag inte? Kan jag? Kan jag inte? Vågar jag? Vågar jag inte? Blir galen av alla frågor. Alla om och alla men. Hur som helst, på söndag åker jag! Jag vet att de kommer bli underbart, får bara en massa flash backs från Syd Amerika. Minnen, ja herregud minnen, de enda som finns kvar. Känslan när jag kommer fram till Teneriffa, känslan att få se Michaela och Rebecca, åh gud jag kommer definitivt fälla en tår. Men tårar av lycka. Dom är dom bästa, man förstår inte vad man har förens man förlorar de. Jag Michaela och Rebecca, ni hör ju hur bra de låter, kan inte bli mer dunder.
När jag åkte till Syd Amerika förra året i 5 månader och visste att jag skulle lämna alla här hemma, min familj, mina vänner, mitt jobb. Självklart var det tungt, men de har kommer vara tyngre. Jag hade allt jag någonsin jag önskat när jag åkte, mina bästa vänner. Jag hade ingenting att förlora. Men idag är de annorlunda. Idag finns det någonting som säger att jag ska stanna kvar. Men om allt de här vi har, skulle rinna ut i sanden eller totalt bli misslyckat. Då var det inte meningen. Kanske kallt, men sant! Jag har gjort samma misstag tusen gånger, och nu, idag kommer ingen eller någonting få ta min dyrbara tid. Lite som min tatuering: No more wasting time, you can´t wait for life.
Jag kan börja om. Du behöver hela dig, så du kan ge mig hela dig. När allting börjar om.
Jag tvekar inte en sekund på att komma till er. Flera minnen blir de! <3
Åkte in till salongen med tio tåget. Sen färgade Jossan min utväxt och jag plockade ihop alla prudukter och färg som jag måste ha med mig. Sen tog jag tåget vid 4 hem och snälla mamma hämtade mig på station. :)
Många tankar som snurrar nu. Vill jag? Vill jag inte? Kan jag? Kan jag inte? Vågar jag? Vågar jag inte? Blir galen av alla frågor. Alla om och alla men. Hur som helst, på söndag åker jag! Jag vet att de kommer bli underbart, får bara en massa flash backs sen sydamerika. Minnen, ja herregud minnen, de ända som finns kvar. Känslan när jag kommer fram till Teneriffa, känslan att se Michaela och Rebecca, åh gud jag kommer definitivt fälla en tår. Men tårar av glädje. Dom är dom bästa, man förstår inte vad man har förens man förlorar det. Jag, Michalea och Rebecca, ni hör ju hur bra de låter, kan inte bli mer dunder.
När jag åkte till Syd Amerika förra året i 5 månader och visste att jag skulle lämna alla här hemma, familj, vänner, jobbet. Självklart var de tungt, men de här kommer vara tyngre. Jag hade allt jag någonsin jag önskat när jag åkte. Mina bästa vänner. Jag hade ingenting att förlora. Men idag är de annorlunda. Idag finns det någonting som håller mig kvar. Men om allt de här, som vi har skulle rinna ut i sanden, eller totalt skita sig. Då var de inte menat. Kanske kallt, men sant. Jag har gjort samma misstag tusen gånger, och nu, idag kommer ingen få ta min dyrbara tid. Lite som min tatuering säger : No more wasting time, you can´t wait for life. Nu menar jag inte att de kommer bli så, självklart inte. Jag kommer ge dig hela mig. Man går in för att vinna, inte för att förlora!
Kommentarer
Trackback
